En vecka...
Tiden har gått så fruktansvärt fort..
Det är så hemskt... Stoppa tiden!!!! Snälla...
Minns dagen som om den var igår nästan..
Vakna på morgonen med värk och blodblandade flytningar..
Och ALL denna snö som kommit under natten..
Två veckor över tiden fick man gå men väntan på att han skulle komma ut till våran värld den var kort...
Han infinna oss på BB endast 1 timma innan ankomsten av våran son en CASPER!
En jobbig färd med mycket snö och oplogat slutade med att ambulansen var tvungen möta oss... Tack för det...
det gick så snabbt och han inte med mycket.. Sen var han ute. Ute hos oss.. Och tiden blev underbar!
Casper våran son den finaste i världen kom som ett skott! ;)
Och nästa fredag ska vi fira han. Och på nästa lördag kommer nära och kära för att fira våran son!
Den stora pojken som nu ska bli 1 år....
Annars är det som lugnt här... Den 17 oktober börjar inskolningen av Casper på förskolan. Och då kommer jag bli själv hemma något jag INTE varit på LÄNGE nu... Vad ska jag göra med denna enorma tid jag kommer ha för mig själv?
Sen hoppas jag att det dyker upp ett jobb som jag väntar på ska komma ut.. Hoppas bara nu det blir mitt.. Så kommer jag börja jobba och barnen kommer få tillbringa mer tid på förskolan! Hoppas hoppas hoppas...
Har nu gått hemma som arbetslös ALLDELES för länge.....
Sen så går det andra också framåt.. och framtiden börjar ljusna lite... Känns så skönt nu.. Hoppas bara detta ska bli bra och förbli så.....
Ett tag sedan man skrev och många saknar kanske mina inlägg.. Men det har varit mycke här nu...
vi har varit på en anhörigsvecka som var bra och det gick bra.. Skönt att få prata om sånt man aldrig kunna prata om tidigare med någon som inte förstått! Så jag kommer alltså forsätta med att gå på samtal ca 1 gång i veckan. Skönt att släppa ut allt.. Till folk som varit med om samma sak och sitter i samma båt som en själv... En sten har lättat från mitt hjärta.. Jag mår bättre och känner mig bättre... Detta har trotsallt varit en tung period som ingen kunnat förstå... Jag är glad...
Jag hoppas att jag nu itne förlorat några läsare på vägen utan att ni ivrigt väntat! För snart komemr jag igen.
Då kommer jag ha mera tid till bloggningen...
Håll till godo!
Sen så har vi ju varit och fotat oss jag och syrran. Skriver ett eget inlägg om det....
Mina barn har fått stå framför kameran med och det blir också ett inlägg med bilder på det!
Sen så väntar vi på en remiss från piteå ögonklinik. Casper ska dit och kolla sin skelning. Får bara hoppas det itne är något allvarligt med detta då han skelar lite för mycket... Och vi har upptäckt det mer och mer dem senaste dagarna... Har anat det sen han var kring 8 månader.. Men nu har det veklrigen kommit fram... KOmmer säkert synas på bilderna i det andra inlägget! Så jag hoppas på det...
Sen så var läkaren lite orolig över skolios på Casper.. Men har sett dem senaste dagarna att det är nog lugnt på den fronten.. Han testade nämligen Casper gång och han höll upp händerna och knöt dem och det kunde vara ett tecken på just skolios.. Stavas det ens så?
Men iallafall har märkt nu dem senaste dagarna att han inte gör så längre.. Tack och lov!! För vill itne ha mera problem... Sen får vi se om hans magont och det ger med sig.. Anade laktosintollerans där.. Men vi får se.. försöker undvika mjölk så gott det går och test kör mera senare....
han får nämligen jätte ont i magen och blir lös.. Men enligt läkaren så är det inte laktosen! Så jag litar och hoppas på det...
Så nu får det räcka för denna gången! :)