En liten förlossningsberättelse!
Allt startade den 14/10.(Dagen då den första snön bestämt sig för att VRÄKA ner)
Vakande som vanligt till kvart över fem på morgonen för att gå på toa. Så bara stiga upp och gå. Sen raka vägen mot sängen igen! Somnade om och kvart i sex vaknade jag till av att det gjorde JÄTTE ont i magen men som snabbt gick över och slumrade till vaknade igen vid sex av att det gjorde ont igen och kände en spännande och nervös känsla genom hela kroppen! jag förstod att det var på gång så stiger upp och går på toa (igen) denna gången så komemr det lite blod på pappret nu vet jag att det definitivt är på gång.
Ställer mig i duschen och duschar en varm och skön dusch. Sen klar jag på mig och startar datorn men då klockan är tio i sju ringer jag förlossningen och pratar med en bm som tycker det är dags att komma då vi har 10 mil dit. Så jag ringer mamma och förbereder henne på att nu kommer vi med Ebba! Sen packar jag Ebbas väska färdigt och går och väcker sambon och Ebba. Klär på oss och åker iväg!
Halv åtta lämnar vi Ebba hos mamma och åker iväg sakta men säkert då det är OPLOGAT på vägen!!! Inge roligt...
Värkarna kom inte så täta ännu så det gick ju bra. Men när vi kört ca 5 mil så går det inte längre. Värkarna kommer JÄTTE tätt och trycker på enormt. Så ber sambon ringa ambulans för det gör så ont och trycker på så hårt! Ambulansen möter oss och sen bär det av i full fart mot förlossningen. Nu kommer värkarna med ca 1 minut mellan och håller i hårt och ont i 30 sekunder och dem resterande sekundrarna en molande mensvärk! Så obehagligt alltså.
Klockan 9 skriver dem in mig på förlossningen och kollar mig bara öppen 7 cm och det står stilla! Får byta kläder och ta lustgas men FYFAN så ont det gör så dem kollar mig igen och fortfarande inget som hänt och dem kallar på narkosläkaren så jag kan få epidural! Det tar tid och det gör ONT!
Klockan 10 känner jag att nu vill jag krysta det går inte nå mera nu är det dags.. Men bm trodde inte på mig då jag sagt att jag velat krysta ända sen jag kom in! Men för säkerhetsskull kollar hon mig och visst jag är öppen 10 och redo att krysta så ingen epidural där inte utan det är bara börja krysta och efter 15 minuters krystning så kommer han ut VÄRLDENS sötaste Casper på 4300 gram och sina enorma 53 cm lång! Fort var det gjort om han bara valt någon dag tidigare hade varit ännu bättre! Men ut kom han!
En dag vi ALDRIG lär GLÖMMA!
Och nu njuter vi bara av att vara 2 barnsföräldrar till en helt underbar och stolt storasyster och den sötaste och finaste Casper!